Right.

Det är konstigt hur alla ord bara försvinner, så fort man trycker på "skapa". När jag egentligen har så jävla mycket att säga...

Västerås by night.

Alla som är uppe nu och INTE på väg hem från en efterfest räcker upp en hand.

I'll be here in my head fleeing from the world again.

Jag måste säga att mitt beslut att tacka ja till den där tiden imorgon börjar kännas mindre och mindre lockande... Smart drag det där, upplysa mig om att jag får sluta tidigare isåfall. Sneaky bastards.

Nu ska jag återgå till att fundera på exakt hur mycket jag kan förbereda redan ikväll, och hur sent jag kan gå upp imorrn (i natt) och ändå hinna.

Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan

Dag i korta drag:

Upp alldeles för tidigt, åka till jobbet, städa som en tok, få veta saker som betyder sjukt mycket, äta lite för välkryddad lunch, städa ännu mer, tacka ja till det fantastiska erbjudandet att börja 06 på lördag, gräma sig lite över det, få fantastiska nyheter, bli överlycklig över nyheter, inse att jag inte kan följa första impulsen att ringa den jag helst vill ringa och berätta om det, traska hem från jobb, få lite panik, lugna ner sig, titta på Europabilder, nästan somna av utmattning under bildvisning, äta mat, försöka blogga och nästan få ur sig något vettigt. Nästan.

Det var nog allt.

Time grabs you by the wrist, directs you where to go.

Jag känner mig helt tom. Går runt som i någon slags dvala.
Vet inte om jag precis gjort de dummaste någonsin, och kastat bort det bästa jag har. Eller om det faktiskt är rätt val.
Hur vet man, egentligen?
Det gör ju bara.. Ont.

Det är i såna här lägen jag önskar att jag vore fyra igen, och de största besluten i livet handlade om lördagsgodis och leksaker..

Ledig!

Hamnade på Skansen och slåss med barnfamiljer.. Galet god lunch dock.

Walking by myself down avenues that reek of time to kill.

Tänkte mest upplysa alla mina (två?) kära läsare att jag fortfarande lever.
Fortfarande alldeles för mycket som snurrar i huvudet, och alldeles för lite möjligheter att formulera något vettigt av det...
Jobbar på mest, fullt upp med alla nyheter och grejer. Har slitit som ett djur 9-20 de senaste dagarna och sen i stort sett däckat så fort jag stannat upp. Ganska effektiv försvarsmekanism kan man tycka.

Idag är jag dock ganska ledig och har inte så mycket möjligheter att fly undan allt, så.. Ja. Hej panik.

Nu ska jag äta en macka och sätta mig i solen. Tack och hej.

The best piece of ass in this whole damn city.

Still running, still defeated in my mind.

Jag känner mig helt tom.. Trött och tom.
Jag tror aldrig jag varit så trött som de senaste veckorna.. Kaos och sinnesförvirring tar mer på krafterna än man tror kanske. Börjar närma mig marathon-veckorna på jobbet också. Var lite överambitiös och tackade ja till extratider, för att i efterhand inse att det innebar att jag kommer jobba ungefär 50tim/vecka i några veckor.
Jag kommer troligtvis dö utmattningsdöden. Och sen vara nöjd som få när lönen kommer månaden efter. Bara knäna håller nu...

Aja. Nog med svammel nu. Jag borde lära mig att hålla tyst/inte blogga när jag inte har något vettigt att få ur mig. Eller snarare inte kan formulera något vettigt av allt som jag egentligen vill få ur mig. Men, det är tydligen inte min grej..

Toodles.

"Choose wisely."

Mitt i allt dyker nya, stora och ganska livsavgörande vägval upp.. När jag redan står mitt i världens kaos.

I våras sökte jag förutom ett antal jobb, lite kurser och program på måfå. Såna där saker man skulle vilja läsa, men inte har en aning om man passar för eller ens har en chans att komma in på. Planen då var att se vart nånstans jag stod i juli, när antagningsbeskeden kommer, och ta ett beslut då. Om jag hade nåt jobb som kanske kunde bli något, eller om jag kom in på något av det jag sökt och kände för att köra på det.

Igår pratade jag med min chef om hösten och fick väl ett jäkligt bra besked. Möjligheterna till fortsatt jobb verkar ganska bra, och jag trivs ju som fan. Med andra ord, jag svävade som på små moln.
Idag fick jag höra att antagningsbeskeden kommit.
Och jag har inte bara kommit in på det programmet jag sökte i första hand, utan även en kurs jag drömt om att läsa sen jag var 18. Båda i andra städer.

Ännu fler beslut som har hysteriskt stor inverkan på min närmaste framtid alltså. Och jag som inte ens kan hantera det första utan att bryta ihop.

Jag funderar på att bryta ihop snart, vad tror ni om det?

Det blev en impulstur till Estocolmo. Trevligt.
Hann med lite groggande och lite shoppande, sen var det dags att åka hem igen. Köpte en för stor klänning, bara för den var sååå fiiin (idiot), ett linne och en tröja. Och skor till jobbet ja. Jag tror min shoppinggen börjar vakna till liv lite efter den ofrivilliga dvalan där mellan december och juni.

Rastlösheten är dock värre än nånsin. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det, så jag städar. Av alla grejer.

Rastlös.

Hmm.. En impulsresa till Stockholm kanske?

Mobilblogg

Här sitter jag och ser ut som en svamp, med blå färg i håret, hårstrån i ögat och halvblind eftersom jag tappat min ena lins. Godmorgon!

Promenad vid hamnen.

Ibland kan tillåmed Västerås vara ganska fint..
(Men aldrig när man har en vettiga kamera med sig)

Fredag.

Ledig dag, sol, värme, shoppingtur, ut och äta med sötaste.. Helt klart den bästa dagen på bra tag. <3

Poetisk rubrik.

Dagens finaste.