Första advent.

Meh. Det blir inget julmys i Uppsala för min del verkar det som. Jävla förkylning. Och inte känner jag för att blogga heller.
Vafan.

Dagens citat:

Äsch, en liten Jäger har väl aldrig gjort nåt!

- Lotta

Ovisshet, ljuva ovisshet.

De senaste dagarna har mest försvunnit nån slags dimma av jobb och ångest över jobb. Pratade med min chef idag (igen) och uttryckte min intensiva vilja att fortsätta jobba (igen).. Fick inte så mycket mer klart besked än tidigare, inte mer än att hon vill att jag ska jobba och ska göra det som står i hennes makt för att det ska bli så. Hur mycket nu det går i såna här tider. Så, det är tillbaka på att hålla tummarna och oroa ihjäl sig igen. Precis som de senaste 12 veckorna alltså, nu när jag tänker efter.

Som vanligt är det inte dinomarsvinet på bilden som skrivit brevet.
(Det var bara den vettigaste bilden som hittades på datorn jag kidnappade.)

Right.

Ibland blir det väldigt tydligt om och när telefonförsäljare lämnar sitt fina läsa-innantill-manus.
Emma som nyss ringde från ett undersökningsföretag till exempel, lämnade sitt manus ganska exakt den sekund hon kläckte ur sig meningen "jaha, men då skiter jag i det då!", efter att jag konstaterat att jag var upptagen både nu och om en timme. Helt klart ett fall av rätt person på rätt jobb.

Det är jag och Alice Cooper.

Jag skiter helt enkelt i att försöka få till ett vettigt inlägg och går och sover istället, hur låter det?

Lektion i argumenation.

Det är helt fantastiskt vad man kan lära sig av vardagliga saker, som att åka buss med 20 fulla fjortisar runt midnatt en fredag. Idag har jag till exempel lärt mig att man, på fullaste allvar, kan yttra följande fras i en argumentation:

Om jag var du, din mamma är en hora jag ska knulla ditt liv på en gång! Jag svär.

Jag är iallafall imponerad. Dessutom har jag hört meningen "men ta det som en fucking man!" fler gånger än jag troligtvis någonsin gjort, eller någonsin kommer att göra, bara på de senaste 20 minuterna.

Mobilblogg.

Det här vädret är INTE bra för små klantiga Annor.. Är på väg hem från jobbet och vandrar runt som Bambi på is. Fast mindre charmigt och mycket mer svordomar förstås.

Something lost and left behind

Så var långledigheten slut.. Tillbaka till jobbet, kanske försöka få nåt besked om hur mitt liv kan tänkas se ut om en vecka? Vore inte helt fel att veta.. Magontet börjar dyka upp oftare och oftare igen, misstänker att det kan bero på på diverse oklarheter och allmänt kaos.

Hade galet svårt att somna igår. Alldeles för mycket att fundera på, och såklart ont i magen, inte direkt höjdarförutsättningar för en god natts sömn. Ändå vaknade jag och var riktigt pigg när väckarklockan ringde, inte en enda snooze eller svordom blev det innan jag vinglade iväg till duschen.
Mmm, jag vet. Jag är fan imponerad själv.

Du skulle alltid, alltid vara..

Idag har jag vägrat gå utanför dörren. Istället har jag ägnat mig åt att sitta invirad i ett täcke, titta på film, äta våfflor samt bli krafsad i nacken, allt medan det toksnöar utanför fönstret. Life is good.

It's raining again...

Okej. Efter min lilla promenad kan jag alltså rapportera att det inte bara regnar en jävla massa, det regnar dessutom sidledes. Paraply var alltså till lagom hjälp, så länge man inte höll det som en sköld framför sig. Inte ens då var det ju i och för sig särskilt effektivt, eftersom jag och paraplyet inte direkt matchar storleksmässigt (inga tjockisskämt, det är ett litet paraply).

Helst av allt skulle jag nog vilja krypa ihop i soffan och vägra gå ut igen på en vecka nu, men jag ska tydligen agera mer flytthjälp om en stund. Men då blir jag iallafall hämtad, annars är dealen helt klart off.

Tiiisdag.

Gårdagen var fantastiskt rolig. Idéer om att börja med nån slags "veckans citat" kläcktes, och eventuellt har jag isåfall citat så det räcker i månader framöver efter bara en vinkväll med Lottas filosoferande. ;)

Nu är det iallafall dags att hoppa in i duschen (persienner nere; check), och sen ska jag tydligen ut i den där stormen. Fan.

We're gooood.

Shut up, and...

Nu har vi lärt oss nånting mer, problemet är bara att vi inte minns vad. Och så mycket vin har vi faktiskt inte druckit, så det måste vara åldern och seniliteten som spelar oss ett spratt.

Dessutom kör vi nostalgimusik för hela slanten. En helt vanlig måndagkväll alltså.

Vin och världsproblemlösning. Och kunskapsinhämtande.

Hittills har vi lärt oss att Pluto är en plutoid, dessutom har vi löst finanskrisen.
Allt på bara 25 minuter.

Uppdatering lär ju komma.

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.

Today's the day we'll fade away

Jag är alltså fortfarande ledig, och det känns fortfarande rätt skönt. Kanske för att gårdagen mest försvann i en nån slags dimma av sömn och fantastisk trötthet..

Lördagen var iallafall hysteriskt rolig. Började med att käka lite mat hos Elin innan förfesten (vuxet). Sen vandrade vi ner på stan till Sussie, där det bjöds på drinkar och många spännande diskussioner. Elin visade exakt hur yrkesskadad hon är, när hon började försöka sälja mattor och diverse sängtillbehör till en av Sussies vänner. Å andra sidan funkade det ju. Det är nästan så att jag själv är inne på att köpa en ny matta numera.
Sen var det dags för utgång, vilken blev aningen otippad. Av alla ställen i Västerås (haha) så hamnade vi på Harrys, där vi troligtvis sänkte medelålderna ganska rejält, samt drev diverse damer till vansinne. Kul hade vi iallafall.

Idag är det återigen den där städningen och tvättandet som står på schemat, eftersom det inte riktigt blev som planerat i lördags. Jag råkade fly fältet, helt enkelt.

Hör och häpna:

Idag är jag ledig.
Nog för att jag har ungefär miljoner grejer att ta igen från tidigare "lediga" dagar, men ändå.. Jag är faktiskt hemma och ledig. Jag är nöjd, och ska med glädje (nåja) tvätta och städa.
Eller så kommer jag helt enkelt tröttna inom en halvtimme, den som lever får se.

I'm a survivor, I'm gonna make it.. (Första och sista gången jag citerar nån form av Beyoncé, bara så ni vet.)

Ville mest bara meddela att jag lever, ingen skallgångskedja behöver alltså dras igång på Haga-området. Dagen har dock varit låång, med många sjuka och mycket att göra. Lite som alla andra dagar för tillfället alltså.
Igår firade jag också 6 månader i den gula pyjamasen, kändes mycket fint. Firade såklart den stora dagen med att dra på mig tidigare nämda utstyrsel och jobba 10 timmar. Vad annars?

Nu är det nog sömn som gäller. Jag ska ju tydligen upp och jobba igen om sisådär 6 timmar.. På min lediga dag och allt.

Ah, just det.. Bara för att.

Tomorrow will take it away

Det blev inget vin igår (det glömdes hemma), och inte alltför många världsproblem löste vi heller nu när jag tänker efter. Men det var himla trevligt iallafall, mycket hann analyseras och diskuteras.. Välbehövligt var det. Och jävlar vad jag kommer sakna människan när hon åker!

Nu bär det snart av mot jobbet igen. Rykten säger att min nyfunne ärkefiende ska dit och handla idag, så om jag försvinner spårlöst nån gång under dagen så vet ni ju vart ni kan börja leta. :D

"Det är ju faktiskt lill-lördag!"

Färdigjobbat för dagen, nu står vin och världsproblem med den blivande norrmannen på tur. :d

och jag ser hur du tänker på nåt, hur du längtar dig bort

Nytt sen senast:

• Jag var tydligen värdefull ändå.
  
• Jag måste numera se upp för människan som "inte vet vad hon kommer göra om hon träffar på mig" (citat).
• Folk som jag vill ha kvar i Västerås fortsätter att flytta alldeles för långt bort.
  

Scenario:

Du har en vän. Vännen i sin tur har en fantastiskt svartsjuk flickvän.
Flickvännen flippar ur och bestämmer att vännen inte får vara din vän eller på nåt sätt umgås med dig. Hon letar även upp ditt nummer, skickar arga sms och anklagar dig för skit du inte har något att göra med.

Om du då, flera dagar senare, fortfarande inte fått någon som helst form av livstecken från vännen (och av uppenbara skäl inte vågar höra av dig).. Då är det kanske dags att börja inse att du inte är så jävla värdefull va?

Rent teoretiskt alltså.

Lobster.

Jag lever tydligen fortfarande, om nu någon undrat.

De senaste dagarna har spenderats på jobbet, trots att jag med all säkerhet borde stannat hemma de flesta av dem. Har mest roat mig med att undvika att däcka, helst i kombination med att någon form av arbete utförts. Det har faktiskt gått över förväntan.
Emellan jobbpassen har jag mest sovit samt undvikit alla former av aktivitet, men ändå lyckats hamna mitt i världens drama.. Upplösningen på det kan ju inte bli annat än spännande. Den som lever får se, antar jag.

Idag har jag iallafall varit lite piggare. Hamnade hos mor & far efter jobbet, käkade mat och provsmakade lite mer choklad (hon har blivit besatt, men vem är jag att klaga? Värre hobby kunde hon ju valt). Sen bar det iväg för lite offensive jokes och filmmys. Sämre söndagkväll kunde man ju helt klart ha. ^^

Imorrn blir det sovmorgon och allmänt pyssel, eftersom jag i sista sekund hindrade mig från att köra en favorit i repris och kläcka ur mig ett litet "11-20? Perfekt. Ses imorrn!". I'm goood.

Torsdag kväll.

Hela min kropp gör ont. Det värker i ungefär varje led, halsen känns som taggtråd och huvudet dunkar sådär lite charmigt.

Och med de här förutsättningarna hör jag mig själv säga till min nya chef:
"Absolut, 11-20 låter jättebra. Då ses vi imorrn."

Torsdag.

Idag är jag väldigt mycket mer förkyld, samt har mer ont i halsen än tidigare. Däremot är jag samtidigt fantastiskt mycket piggare, rent ork-mässigt. Inte ett enda blodtrycksfall eller nästan-trilla-ihop-episod på hela morgonen, och det måste ju ses som framsteg.

Har hunnit få ett svårt uppmuntrande sms också av en jobbarkompis som uppenbarligen bryr sig väldigt mycket om mitt välmående:
"Är du frisk idag?"
Följt av det, aningen mindre omtänksamma:
"Bra!! Det är kaos med bemanningen. Du kommer vara själv!! :P"

Yes. Det är vad jag har att se fram emot alltså. 9 timmar ensam på två avdelningar.. Whoopie.

Nu ska jag gå och be till VL-gudarna att de vill mig väl idag, så jag inte bara tar mig till jobbet i tid, utan även har tid att inhandla frukost på vägen.

... Hela vardagen full med hål.

Idag har jag inte dammsugit. Jag har inte fixat tvätten som jag hade tänkt. Jag har heller inte kommit ihåg att handla frukost, eller något alls i matväg för den delen. Kylskåpet ekar alltså fortfarande tomt och morgondagens födointag är ett lika stort mysterium som tidigare.

Däremot har jag inhandlat världens kanske mysigaste halsduk. Och snyggaste tröja (ej svart, vill bara påpeka), och vem behöver mat då? Jag har hört att kläder sitter snyggare utan ändå.

Egentligen vill jag skriva en jävla massa annat just nu, men det får bli det här. Det, och att jag har haft en riktigt bra dag. En av de bättre på ganska länge.

Gårdagen:

Jag började skriva lite om den smått kaotiska gårdagen, men insåg att det skulle bli en mindre roman och att ingen skulle orka bry sig, så vi kör punktform igen:

• Lyckades lösa hemtransportpoblemet (sista utvägen, hade visst inte riktigt så mycket stolthet som jag trodde).
• Mötte upp bror för tågresa, hittade varsin plats i barn/lekrumsvagnen men blev bortkörda av två mammor med skrikande saker i famnen.
• Sprang på världens bästa Jeppe och hamnade i Bistrovagnen där det intogs öl och diskuterades världsfrågor som festande och jobb.
• Får telefonsamtal från andra halvan av gänget som skulle med där de upplyser aningen chockartat att de krockat. Här nånstans lämnar vi Bålsta och även all form av täckning på mobiler.
• Nån form av panik och oro.
  
• Anländer till Sthlm, tar farväl av Jeppe och lyckas få tag på andra halvan. Får kort upplysning om att alla verkar må relativt bra.
• Lite mer oro och vandring till Kungshallen för att äta och lugna ner sig.
• Möter upp Irre som hade mer information, gänget lever och har kommit till stadiet där de lyckas skämta lite om olyckan tillåmed. Vi lugnar ner oss.
• Virrar runt i väntan på skjuts till konserten med direktioner som "Mitt emot höger!" och "gå rakt över vägen" när vi står i en fyrvägskorsning.
• Blir upphämtade, hamnar i kö, fryser halvt ihjäl och överväger att sälja halva gängets biljetter till den lustiga mannen med öronproppar.
• Uppsöker baren och lyssnar på förband (ett galet bra och ett.. Norskt. Norsk metal. Need I say more?)
• Sonata. Jävligt bra, helt enkelt.

Hmm.. det blev ju inte alltför kort det här heller, men.. Hur många romaner har vi sett i punktform egentligen?

var jag tvungen att säga nåt?

Okej. Jag är inte lika glad längre.
Alternativen ser just nu ut som följer:

1. Åka ifrån konserten ungefär samtidigt som förbanden slutar spela och ta sista tåget hem.
2. Sova på Centralstationen/valfri parkbänk och ta första tåget hem igen vid 05.30
3. Påbörja en resa 00.59 och vara hemma 6½ timme, tre byten och en väldans massa pengar senare.

Jag kan inte riktigt bestämma mig vilket som känns minst lockande.

I am your poison candygram

Idag är jag inte lika bitter och tragisk som jag tydligen var igår. Idag är en sån dag då jag går runt och sjunger med i låtar, har tillräckligt med energi för att städa utan att dö av tristess och bara känner mig allmänt glad. Om jag har varit såhär sen jag vaknade, hur ska det då inte bli ikväll? (Tills jag inser att jag inte kommer kunna ta mig hem till stan förrän 06 imorrn bitti förstås.. ;D)

(Inte riktigt dagens tema på musik, men ändå.. Den är ju faktiskt grym.)

Shattered windows and the sound of drums

Idag är jag trött.. Trött och allmänt asocial.

Har spenderat kvällen i soffan och tittat på (läs: intensivt bläddrat mellan) allt fantastiskt underhållande tv har att bjuda på. Stjärnor på is (sammanlagt säkert 4 minuter), Dansbandskampen (1 ½min), Next (säkert en kvart) och AFV (tills programledaren började prata). Otroligt spännande med andra ord. Frågan är vad jag egentligen tittade på de resterande tre timmarnas tv-häng..?

Dagen tillbringades iallafall på jobbet (vad gör man annars en ledig helg liksom? Det är ju trots allt dubbel lön). Började dagen lite lätt med självscanningskassa-utbildning, den var säkert flera minuter lång, och sen blev det ett tvåtimmars kassapass. Själv. Eftersom hon som skulle stå i kassan med mig inte dök upp. På en lördag, efter lön och under höstlov. Det är helt enkelt en jävla tur att jag är så bra som jag är, och inte dog av stress eller panik utan bara nästan.
Sen fick jag iallafall återgå till mina välkända trakter, Glas & Porslin, där jag roade mig med att slå sönder både ett och tre glas samt leta efter min ständigt försvunna jobbarkompis.

Sådärja. Nu har jag väl tagit igen lite av de senaste dagarnas bloggtorka? Bra, då återgår vi till tv-soffan. det kanske tillåmed finns nåt att titta på nu.