Bitterbritta säger godmorgon.

Så var man ledig igen då. Helt fantastiskt vad mycket fler lediga dagar det blev när jag fick fast schema! Helt plötsligt kan man ju säga nej till jobbtider när man känner att man inte vill/kan/orkar/hinner, jag har ändå minst mina 32 timmar/vecka, och jag vet att jag klarar mig på det. Förut var jag alltid så orolig över nästa vecka, nästa månad, nästa lön att jag tackade ja till nästan alla tider jag kunde få (= inte många lediga dagar...).

Hursomhelst. Planen (önskemålet?) för dagen var ju en tur till Stockholm för lite shopping och mys, men det blev inget av det.. Mannen måste jobba (även om han snoozat de senaste 1h 40min.. Men vem räknar.), så det får väl bli en annan gång. Får väl roa mig med nåt annat. Typ gå på stan här hemma, det är ju nästan samma sak. Minus sällskap, mys och chansen att faktiskt hitta något.

En sån där dag..

Imorse vaknade jag med världens stress-och orosklump i magen. Jag vet inte varför, kanske har jag drömt jobbigt, sovit oroligt.. Hursomhelst så sitter den där, klumpen, och jag känner mest av allt för att krypa ihop nåntans och gråta.
Jag vet att man lurar sig själv, och att den där intensiva vakna-med-oro-känslan har dykt upp fler gånger än de jag minns så tydligt. Den dagen jag var ett oförklarligt nervvrak, för att på kvällen få telefonsamtalet om pappas olycka, eller dagen då jag fick beskedet om morfar.
Det hänger ju inte ihop, jag vet, men ändå är jag orolig för vad den här dagen ska bjuda på, bara grundat på det faktum att jag vaknade just orolig..
Jag vet ju hur sjukt det låter. Men säg det till klumpen i magen.

Har jag sagt att jag trivs som bäst när jag har koll på läget?

Min lediga dag gick och blev utbildning i Uppsala lite hastigt... Så nu sitter jag här smått stressad över det faktum att jag inte bara ska få tre bussresor (på ditvägen) att klaffa, utan inte heller riktigt vet vart jag ska, vem jag ska träffa, vad jag egentligen ska lära mig eller hur länge.

Aaandas. Andas.

Så. Buss nummer ett om tio minuter. Då kör vi då.

R är troligtvis världens finaste och mest väldresserade hund (när hon vill), och hon hämtar gärna post/tofflor/koppel när man ber henne.. Däremot kan hon ibland bli lite... Ivrig.
Tur att det bara var en räkning.

När man frågar efter sanningen, så tvekar du.

Jag älskar mitt nya jobb, jag har ledig helg och snart kommer mina favoriter hit. Det blir tjejkväll med mat och vin, och jag tänker inte oroa mig mer. Det löser sig.

Och skulle det inte göra det så hjälper ju inte klumpen i magen ett skit iallafall, så sluta obsessa och inse att du är lycklig. 'Alla fattar utom du.'

Torsdag.

Varför ska jag alltid hitta något att fundera på och oroa mig över?

Det ligger nog något i Davids gapskratt när jag konstaterade att det löst sig med jobb, och att jag från och med nu säkert tillåmed skulle kunna sova gott på nätterna.. Jag börjar tro att det är fysiskt omöjligt för mig att känna mig helt lugn.

Eller så är det bara febern som spökar den här gången. För ja, jag har (ganska inofficiellt) feber och mår lite halvtaskigt, men eftersom jag lovade att stanna hemma om jag inte var pigg så kan jag inte riktigt erkänna det. Jag är ju liksom på väg till jobbet.

Men jag lovar att gå hem om jag blir sämre.

So give it all, and its these reasons that belong to me

Igår var alltså första dagen på nya jobbet, och det var så himla roligt! Jag var helt slut när jag kom hem, och det kommer bli otroligt mycket att göra men det är det värt! Å andra sidan insåg jag att jag nog fortfarande är kvar lite i "timanställd-tänket", att vill jag få nåt gjort måste det ske nu, för man vet aldrig vart man är imorgon. Men nu vet jag ju, det är jag som är sortimentsansvarig, det är jag som kommer vara här imorgon igen. Jag kan påbörja projekt, jag kan planera projekt och jag kan vänta med projekt. Eller som chefen sa, "du får helt fria händer, bara det säljer.".

Jag är så jäkla glad! Det är det här jag väntat på i två och ett halvt år.

Idag är det dock ledig dag (mjukstart!), och nu tänkte jag överraska sambon med american pancake-frukost och film. Ska bara lyckas övertyga honom om att han borde gå ut med hunden, så det faktiskt blir en överraskning.. ;)

Hur Annas dag började?

Med spöregn, norra Europas segaste lokaltrafik samt panikanvändande av bultsax (a.k.a huvudnyckeln).
Annars har dagen varit smått fantastisk.

Dagens tips, dagens tips, lalalala, dagens tips!

Om nån hade funderingar på att prova, slå inte i en spik i fingret. Det blir hål, det blöder ordentligt och framförallt så gör det ont. Om nån undrade som sagt.

Nu, jobb. Förhoppningsvis med aningen mindre spikande idag.

Tur att det fanns fina blåa fiskplåster i förbandslådan på jobbet dock!

Lycka, lycka, lycka!

Okej, snabba puckar här..

• Nytt jobb, igen! Först ingenting, ingenting, ingenting, och nu.. Två stycken på bara några veckor! Helt sjukt. Framförallt hur fort det gått.. Sista helgen på nuvarande jobb nu, och sen nytt på måndag. Och jag kan tillägga att jag är överlycklig. Ännu lyckligare, faktiskt.
• Lägenheten tuffar på. Förhoppningsvis har det största problemet äntligen fått sin lösning (ja, fläkten...) och vi kan gå vidare till småfixet. Så fort jag är ledig. Nästa helg kanske?
• Det blev (av uppenbara skäl?) ingenting av det där rucklet till lägenhet vi var och tittade på, hur billig den än var.. Man skulle verkligen ha behövt riva ur allt, vilket är kul på ett sätt, men ändå.. Med en sån skum och desperat mäklare drog man lite öronen åt sig. Fick dåliga vibbar helt enkelt. Sen om det var nåt sjätte sinne, eller bara århundradets miss att vi inte slog till lär man ju aldrig få veta. Och lika bra är nog det.

Nu blir det kaffe, The Office och sen iväg till jobb. Trevlig helg!

SMHI är överflödiga? Fönster likaså?

Ibland är det tur att Facebook finns.. Annars hade jag helt missat att det faktiskt snöar ute, ett inte helt vanligt fenomen i Sverige vid den här tiden på året.

Och jag som var på väg ut med hunden iklädd shorts och linne. Dumma mig.

I'm sleeping my day away.

Föregående inlägg har jag försökt posta sen igår morse... Med inte alltför strålande resultat, som ni kanske märker.

Hursomhelst.

Vad vaknade Anna av imorse också? Yes. Takpannor. Mot container.

Klockan 07.10 satte de igång. Klockan 08.00 var de klara, och åkte därifrån. Nu sätter jag mitt hopp till att de inte sparade en timmes jobb till imorgon också, för då jävlar ska jag ha en ordentlig sovmorgon. Det är inte varje dag man börjar 11, och när man gör det ska det märkas också.

Fuck you, fuck you very very much..

Imorse vaknade jag till ljudet av tegelpannor som träffar en tom container från tio meters höjd. Jag trodde de sprängde nånting, alternativt hade en intensiv skottlossning hos grannarna..
Detta höll på ganska precis den tiden det tog för mig att bli irriterad, inse att det inte var nån ide att försöka somna om, släpa mig upp och in i duschen.. Sen, sen var de klara. För dagen, verkar det uppenbarligen som. För sen dess har det verkligen varit noll aktivitet på granngården..
Det är ju en dag (morgon) imorgon också liksom.

Sleepyhead.

Efter en vecka som innehöll allt ifrån magsjuka (matförgiftning?) till sömnbrist och äckligt tidiga jobbpass, så var jag uppenbarligen en aning.. Trött, helt enkelt. I den utsträckningen att jag började slumra till i soffan redan vid 20.45 igår, och inte riktigt vaknade helt förrän 09.20 imorse. Efter ett gäng snoozningar förstås..

Så, över tolv timmars sömn och en ledig dag framför sig var tydligen allt som krävdes för att kliva ur förra veckans zombie-stadie, för nu är jag pigg som en mört! Tvätt, fixande och finmiddag står iallafall på schemat. Ikväll ska nya jobbet firas, eftersom det inte riktigt hunnits med tidigare. Mys på Fragolino är planen (note to self, boka bord!).

Toodles.