Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

[...]

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Melissa Horn - Sen en tid tillbaka

Modeblogg!

Vad som skulle resultera i tokshopping för att fira lönen, slutade med EN tunika. Ska jag vara imponerad eller skrämd över mitt shoppingbeteende?

Men framförallt. Vart kom min fascination för blommiga kläder ifrån?!

With every heartbeat.

Jag hade skrivit ett långt inlägg igår, som jag aldrig vågade publicera.
Om hur ont det gjorde när dörren smällde igen och du gick. Om när känslorna blir så stora att de lyckas övergå i fysisk smärta. Om paniken.
Om den totala tomheten när jag inte fick något svar på meddelandet jag tog mig mod till att skicka. Hur allt släppte när telefonen väl ringde, och jag knappt kunde svara för alla tårar.

Jag trodde inte det var möjligt att gråta så mycket på så kort tid. Eller att beslut som ena stunden känns som de rätta, i nästa kan kännas så fel att man bara vill ställa sig och skrika rakt ut i panik. Att välja mellan känslor eller förnuft.



"Once more, with intensity."

I watch my life wash ashore..

Jag är så nära panik just nu att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen...

Helvete.
Jag tror jag hatar mig själv ganska intensivt just nu..

And all I ever knew, only you..

Kaos just nu.. Jag återkommer när det finns
nån slags ordning i mitt liv igen. Eller nåt.

Friday, I'm in love.

Nu drar jag iväg till Dalarna och snapsar med släkten.

Glad midsommar!

Dagens andra fråga:

Är jag den enda som inte går helt bananas över SATC-filmen? Som inte har minsta lilla behov eller ens önskan att se den? Det verkar fan så.. Skrämmande.

Dagens fråga:

Hur kan man lyckas tappa bort ett par träningsbyxor man använde senast igår, på 38,5 kvadrat?
Och då menar jag tappa bort som i "spårlöst försvunna". De är ju ingenstans! Jag har verkligen letat igenom alla 1 ½ rum minst två gånger nu, och nej.. Jag hittar dem verkligen inte.

Det är fan talang.

We’ll all stay skinny ‘cause we just won’t eat.

Jag tänkte ge Power Walkandet ett nytt försök.. Trots den fantastiska framgången häromdagen.
Wish me luck.

Vad är det med killar och Transformers..?

Hör och häpna!

Jag. Har. Köpt. Jeans.

I know, det är helt otroligt. Andra paret jag provade, och jag fick tillåmed gå ner en storlek.
Det är nästan så jag är lite sugen på att go modebloggare on your ass, och köra ett titta-vad-jag-shoppat-idag-inlägg med åtta bilder på min jeansrumpa i olika vinklar.

Men sen inser jag att jag är alldeles för lat. Och så måste jag öva mer på modebloggs-posen först, den sitter inte riktigt än.Det får bli en demonstration av mina fantastiska Paint-skills istället.

I remember when I lost my mind..

Okej. Två timmar senare, och jag sitter fortfarande och väntar på den där jävla tvättmaskinen.
Och den har inte ens kommit till centrifugeringen.

Jag blir galen.

Good Enough.

Ny dag. Och efter mitt lilla psykbryt igår, så känns det bättre... Behövde nog få ventilera lite.
Alla funderingar finns ju kvar, men idag känns de inte lika.. Tunga. Inte lika påtagliga.

Har fått lite vettigt gjort idag iallafall. Hämtat min nya cykel (som för övrigt är underbar), så nu kan jag ta mig till jobbet utan att vara rädd att färdmedlet under mig ska trilla i bitar och jag ska dö. Bara en sån sak liksom.
Funderar på att ta en cykeltur ner på stan.. Utmana ödet (och mitt goda humör) och försöka hitta det där paret jeans jag är i så stort behov av. Vi får se.. Måste vänta på att tvätten blir klar först iallafall, får se hur motiverad jag känner mig efter det.

Power walk, det är väl inne?

Hur en promenad går till, steg för steg (höhö), om man heter Anna:

1. Konstatera att det är fint väder ute. Klä på dig och gå ut.
2. Börja promenera den gamla vanliga rundan, tills du kommit ungefär halvvägs.
3. Konstatera att det fina vädret utbytts mot snålblåst och regn.
4. Gå tillbaka en bit och ställ dig under tak och vänta ut regnet.
5. Konstatera att regnet vägrar ge sig. Börja promenera tillbaka ändå.
6. Bli blöt och lite frusen.
7. Sväng in på din gata igen.
8. Inse att det slutar regna, himlen blir klarblå och solen skiner som besatt.

'Cause I'm broken when I'm lonesome

Intensivbloggning idag tydligen.. Well.

Testing, testing..

Eftersom jag redan är för nördig för mitt eget bästa så kan jag ju testa att mobilblogga också.. Och få insikten att min mobil inte kan ordet "blogg". Lite fascinerande kan man ju tycka..

Olycksbådande..

På väg hem från jobbet igår.. Jag klarade mig dock.
Och fick en ganska tuff bild på köpet, även om kvaliteten är kass.

Wish you were here...

Jag känner mig ganska ensam.

Jag är kvar i den här staden, där jag är född och uppvuxen, medan alla mina vänner från just uppväxten har försvunnit härifrån. Uppsala, Stockholm, Lund, Norge.. De är överallt, utom just här.
Mina 'nya' vänner, som flyttade hit för studier har studerat klart, och börjar försvinna de med. Jag har ju vetat om att det är så här det funkar, men det är just nu det är så tydligt att det nästan gör ont.
Just nu, när jag sitter ensam och saknar någon att prata med, när de jag så gärna vill prata med befinner sig många, många mil härifrån. När jag ser mina jobbarkompisar och tvättmaskinen oftare än jag ser min sambo. När det känns som om det är jag mot tv-spelen.

Vad har jag åstadkommit på de fem år som gått sedan alla började försvinna? Jag har suttit i samma lägenhet, tragglat på samma jobb som fick mig att må dåligt, fått ihop nästan en halv högskoleexamen, men framförallt en massa studieskulder. Det är vad jag har lyckats med, medan alla runt mig kämpat för drömjobb, skaffat sig utbildningar och hittat sin plats i livet.

Och jag står här hemma, där jag alltid varit, lika vilsen som vanligt.

.

Bort?

Bara för att.

Skill.

Jag ville bara upplysa att jag, idag på lunchen, sa att Sverige skulle förlora mot Spanien med 2-1.

Jag ber om ursäkt för att jag är så bra.

...I'm still just a rat in a cage.

Okej. Min överraska-sambon-med-god-mat-plan övergick alltså till att sitta ensam framför datorn och äta hallonkräm.
På en lördagkväll.

Ibland känner jag mig så tragisk.

Jag funderar på..

..att bojkotta det här med "fredagen den 13:e"-tjafs.

Jag orkar helt enkelt inte. Det räcker med att det är en dålig dag, det kunde lika gärna varit tisdag den 24:e. Jag mår lika skit ändå.

Nu ska jag gå och leta upp bästa hörnet att krypa ihop och tycka synd om mig själv i. Tack och hej.

Veckorapport.

Jag är trött. Och min röst har av någon spännande anledning fått för sig att ta lite semester... Så när den inte försvinner helt (målbrott style) så låter jag som en nerknarkad 70-åring som rökt sen 5-årsåldern. Otroligt charmigt.
Kombinationen pollenallergi, underliggande förkylning, sitta på en gräsmatta en hel kväll och dricka måttliga mängder alkohol kanske inte var den bästa. Men, det är ju lätt att vara efterklok.

Hursomhelst. Tre lediga dagar framför mig nu.. Imorgon bär det tydligen av till huvudstaden för poolhäng och barhäng. Sämre saker kan man ju ha för sig, än att hänga lite allmänt vid pooler och barer. Det är egentligen bara ett problem just nu;
Vart fan tog min bikini vägen efter Thailand?

Stand up.

Okej, jag kan ha haft skum musiksmak som treåring. Min andra stora favorit, The Housemartins. Med förra århundradets kanske töntigaste video.



Men, vad kan man säga.. Det är ju fortfarande bara så bra.

Underbart.

Treåriga Anna's favoritlåt nummer ett. Så bra.

FYI.

Jag lever. Nätt och jämt.. Mer uttömmande blogginlägg kommer, så mycket som händer och så lite tid att blogga. Dagens i-landsproblem.

Nu, sömn. Imorrn, full fart igen.