Sverige!

Efter mycket om och men (liten bil, myyycket packning) så är vi åter på den svenska sidan av gränsen. Nu är det ungefär 4 timmars allsång och filosofering över livet och annat djupt som väntar innan Västerås återigen är osäkert.. Det ni.

Funderingar.

Jag överlevde helgen med det stora företaget på jobbet, fick tillåmed nån slags panik över att sluta att jag anmälde mig frivilligt att jobba mer. Nu har jag dock gjort min sista jobbdag här uppe (två gånger) och allt känns mest skumt.
Det känns som om jag kom hit igår, samtidigt som om jag på nåt sätt alltid varit här. Och nu ska jag flytta igen, och jag vet inte riktigt hur jag känner över hela den grejen.. Jag vill ju tillbaka till Sverige, med familj och vänner och jobb, men nu har man ju fått rutiner och ett liv här.. Mycket förvirrande.

Imorrn ska vi dock lyxa till det ordentligt, vilket kanske kan skingra tankarna lite.. Frukost på hotellet, hänga i badlandet och sen vidare till spa. Helt klart värt ett försök, även om det inte löser några världsproblem.

What I'm searching for.

Tydligen finns det folk som fortfarande kikar in här, trots norra Europas kanske sämsta uppdatering.. Jag lovar att försöka skärpa mig, så fort jag inte längre kan skylla på dålig internettillgång och brist på ledig tid. Som det ser ut nu flyttar jag tillbaka till Sverige på onsdag, men först är det sista arbetspass (för den här gången), personalfester och spabesök som ska hinnas med. Och kanske nån mer uppdatering. Får inte glömma en tur i backen heller, och packning och flyttstädning. Kanske en sista fika på cafét/biografen/ungdomsgården Rialto. Lite firande av roomiesens födelsedag.. Och där nånstans mitt i har vi ju även en av årets galnaste helger på jobbet. Frågan är nog bara vad jag får prioritera bort helt enkelt.
Den som lever får väl se.

I've been roaming around, always looking down...

En snabbtur till Sverige..

Detta resulterade i "nytt" jobb i maj verkar det som, nya mål när det gäller snygghet (tillgång till våg för första gången på några månader gör tydligen sånt..) samt panikturer på systemet i Vansbro. Planen är alltså att bli allmänt snygga och smala (och fulla?) till säsongsavslutningar, hemflyttar och liknande.

Dagen då påsken kom till Trysil..

Okej. Påsk är tydligen en aningen större grej här borta än vad man är van vid hemma. Byn har numera invaderats avkonstant aspackade 18-åringar med matchande hemmatryckta "Trysil -09"-tröjor (i varierande fulhet). De är överallt, hela tiden, och man är redan ganska trött på dem. Sen har vi ju barnfamiljerna, med skrikande ungar i mängder, de ska vi ju inte glömma.
Så just nu är den stora frågan, ska jag våga mig ut i backen, och kommer jag totalt tappa tron på mänskligheten om jag gör det?

Annars rullar livet här borta på ganska mycket som vanligt. De stora besluten är tagna (det blev nån slags kompromiss/mellanting) och hela fylla-år-grejen gick ganska smärtfritt den med. Besök av familjen, god mat och fina presenter (jag lovar att aldrig glömma, Lotta!) gjorde det ganska lätt att må allmänt bra..

Nu ska jag på allvar överväga en långpromenad, samt frammana nåt slags fint väder eftersom jag är trött på det vi har nu. Sen ska jag släpa ut min kära vapendragare i backen så fort hon slutar, så att jag har nån att gnälla över folk med.
Tack och hej!

Annat vi gör här i Trysil:

• Åker stjärtlapp till krogen. Årets mest underskattade färdmedel i kombination med sprit och röd backe, kan det göra annat än succé?
• Får skamliga förslag av kändisar (höhö).
• Funderar på att lägga stor del av resterande lön på ny bräda.
• Får långledigt (tre dagar, woho!) över en helg för första gången
• Roar oss med att ha sönder 10-literspåsar med mjölk, helst över oss själva förstås.
• Får för oss att åka längdskidor och håller på att dö i Den Stora Nedförsbacken.
• Missbrukar varm choklad.
• Hittar nya favorituttryck, såsom "tvär-aids".
• Svär över vår nya chef och hans idéer.
• Skvallrar, jämt och hela tiden. Om allt och alla.

The Pwnguin.

Här i Norge är det full panik och ångesten är total. På fredag blir jag gammal, och igår kan jag svära på att det dök upp rynkor i mitt ansikte, precis i samma sekund som jag sa "jag hade mer åldersnoja när jag skulle fylla 20 än jag har nu". Dessutom är det dags för ännu ett ganska så livsavgörande beslut att fattas, även detta har en deadline. Passande nog infaller den på fredag den med.
Tur att jag är ledig, det kommer bli en tuff dag.