Jag är tydligen lite tillbaka här igen..
...Med lika lite vettigt att säga som vanligt. Det är nästan som om ju mindre tillgång till datorer jag har, desto större är behovet att skriva av sig.
Å andra sidan skulle jag kunna blogga om mina galna 50-timmars jobbveckor, om tröttheten, om den intensiva saknaden och tomheten. Eller om att jag är så disträ att jag får tevatten när jag ska koka kaffe, eftersom jag glömt både kaffefiltret och innehållet i det. Eller om att jag ätit samma sak fyra dagar i sträck, eftersom jag inte ställt om mig till att bara laga mat till mig själv. Eller om alla småsaker som påverkar mig så sjukt mycket. Om den där dagen på jobbet för några veckor sedan då tröttheten och det oväntade mötet blev alldeles för mycket. Om hur mycket jag saknar min allra bästa vän, hur mycket jag hatat mig själv för vad jag förstört. Känslorna av att jag egentligen inte har nån jävla rätt att vara så här ledsen, eftersom det var mitt val. Om hur ont det gör, ändå..
Men.. Nej. Nån annan gång kanske. Eller så tar jag bort det här inlägget också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar