Jag är tillbaka från Örebro, och det gick ganska bra med byggnationen. Idag är ett ett pass i kassan som gäller (10-20.15 blev bytt till 11.30-18 och jag tänker inte protestera det minsta!) eftersom hela Kundservice-styrkan ska iväg på Kick-off..
Känner frustrationen komma ganska ordentligt, eftersom jag återigen inte vet ett skit om hur mitt liv ser ut om två dagar. Jag kan lika gärna vara arbetslös för allt jag vet, och den tanken kan man ju få aningen ont i magen av. Nu vet jag ju åtminstone vad chefen har sagt om tider och så, men eftersom jag inte fått något konkret så är det väl lika bra att vara beredd på worst case scenario.
Nån som däremot har något konkret är chefen i Norge som mailade igår. Hon vill att jag kommer upp och jobbar ett gäng dagar i slutet av månaden, och jag vet inte alls hur jag ska göra. Risken är ju stor om jag åker dit, att jag inser varför jag trivdes så himla bra. Och det underlättar ju ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar