Jag vill så gärna bli av med lägenheten, kan inte någon bara säga "Jag tar den!" och sen flyter det bara på? Sen vill jag så gärna hitta Lägenheten. Den där, som bara är helt perfekt, eller iallafall något vi kan göra helt perfekt. Och jag vill så gärna.. Jag vet inte vad. Någonting. Väldigt oklart, men det är nån form av längtan jag inte kan placera. Ni tänker kanske "barn!", och det är säkert det man borde längta efter i min ålder. Men nej, jag är nog inte riktig där än. Jag är fortfarande inte helt klar med mig. Mina mål och mina önskningar.
Jag vill ut och se mer. Jag trivs nog alltid som bäst någon annanstans, och det är där den odefinierbara längtan dyker upp. Jag och vardagen kommer nog inte alltid överens. Även om min vardag oftast är alldeles fantastisk och jag inte skulle byta bort den mot något, så är den ju ändå vardag. Lite gå-på-rutin sådär, och det gör mig rastlös.
Vi pratar om semestern till sommaren. När, var och hur..
Och det är bara så himla långt bort, sommaren och ledigheten och resan. Det är kanske det jag längtar efter allra mest, just nu.
1 kommentar:
Åh.. den resan. Blir man nånsin färdig? Med sig själv? Jag står i färd med nya förändringar igen...
Och jag hoppas samma som du. Kan det inte bara lösa sig smidigt och bra?
Fast den här gången har jag förhoppningsvis lärt mig av mina misstag.
Håller tummarna för dig!
Skicka en kommentar