Om hur ont det gjorde när dörren smällde igen och du gick. Om när känslorna blir så stora att de lyckas övergå i fysisk smärta. Om paniken.
Om den totala tomheten när jag inte fick något svar på meddelandet jag tog mig mod till att skicka. Hur allt släppte när telefonen väl ringde, och jag knappt kunde svara för alla tårar.
Jag trodde inte det var möjligt att gråta så mycket på så kort tid. Eller att beslut som ena stunden känns som de rätta, i nästa kan kännas så fel att man bara vill ställa sig och skrika rakt ut i panik. Att välja mellan känslor eller förnuft.
"Once more, with intensity."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar