Idag grät jag för första gången i mitt liv på ett uteställe. Och jag kände mig precis lika tragisk som de fulla småtjejer man brukar se gråta på krogen, trots att jag faktiskt inte var full.
Fem timmar från "Jag flyttar till Umeå. Imorgon." till "hejdå".
Hur hanterar man det när det gäller en av de allra bästa vännerna?
Jag hanterade det på det allra mognaste sätt jag kunde komma på och släpade iväg Lotta till baren och drack. En massa sliskiga drinkar och cider, och en massa dansande.
Och det hjälpte faktiskt. Ända tills jag stannade upp igen och insåg att min vän fortfarande försvinner imorgon.
Så nu sitter jag här och fryser, med värkande knän och bultande huvud och gråter lite till.
2 kommentarer:
Han tycker inte om att hon gråter, han saknar henne med. Men jag var snäppet klokare, hade solglasögon...
Som jag INTE fick låna. Mycket elakt.
Skicka en kommentar