Jag förstår att ni saknat mig.
Hursom. Kvällen var faktiskt över förväntan. Jag hade helt enkelt skitkul.
Mitt drömscenario över deltagande artister slog inte in, men å andra sidan slog inte mardrömsscenariot in heller, så jag antar att jag får vara nöjd. Dessutom fick vi höra Peter Settman prata finlandssvenska samt imitera en rädd femåring. Humor på hög nivå.
Eventuellt kommer jag bli stor tv-stjärna till våren också! När vi skulle sätta oss (före alla andra, vanliga människor) så fick vi frågan om vi ville synas i bild eller se artisterna bra. Vi ville tydligen synas i bild, för det var vad Lotta svarade. Så, ja. Ni får helt enkelt hålla utkik efter den där frenetiskt klappande (vi fick order om det, okej?) tjejen i blått bakom idol-Marcus i vår.
Vidare kan det konstateras att Lotta och hennes mamma är otroligt lika (förutom dialekten), och att hennes bror verkar ha ett svårt roligt jobb.
Nu borde jag sovit för länge sedan, gonatt!
1 kommentar:
Anna, saknad är ett sån klent ord i det här sammanhanget... är dock lite besviken att du föll för all glitter och glamour, trodde du hatade mer äkta liksom.
Skicka en kommentar