Att lilla Anna har en förmåga att vara aningen klantig är väl allmänt känt, och inte heller någon större ovanlighet. Jag börjar ju bli ganska van efter sisådär 25 år, men ibland undrar tillåmed jag hur jag lyckas.
Vad som händer när jag bär vita kläder behöver man knappast vara raketforskare för att lista ut, jag spiller såklart, alltid. [Kan jag skylla det övervägande svarta utbudet i garderoben på det?] Så var iallafall även fallet idag, när jag får för mig att äta glass med chokladsås till efterrätt (hejdå Beach 2009) under lunchandet med Elin. Det fina vita linnet fick en fin liten brun fläck, inget konstigt med det.
Hur jag däremot lyckades spilla chokladsås i pannan på mig själv är fortfarande ett mysterium..
3 kommentarer:
Brunt, bär brunt när du äter sås..Annars tror jag att du ska se på det här med klantigheten som en bra sak. Du är helt enkelt mer benägen att ta risker och ibland så straffar det sig, som med glassen. Men i gengäld så lever du vara dag till max juh, och det är ju värt en del.
Det där kan vara det snällaste (och mest filosofiska) nån någonsin sagt om min klantighet. Jag känner mig alldeles rörd.
Då måste jag nog flika in o be dig att äta långsammare och njuta av glassen och inte slänga i dig allt utan att tungan fått en del av det hela. ^^
Skicka en kommentar