And just fake it, if you're out of direction.

Vart tog sommaren vägen egentligen? Den känns på nåt lustigt sätt mest som en repris av förra sommaren, den som mest bara försvann i nån form av dimma med en massa jobb, tårar och kaos. Och hösten då? Kommer den bli precis likadan den med? Då vet jag allvarligt talat inte riktigt vad jag ska göra. Jag orkar nog inte det så mycket längre.
Jag har nästan slutat reagera på den där ångestklumpen i magen, oron. Den sitter liksom där, som vanligt. Ibland mer, inte alltför ofta mindre. Det enda jag egentligen vet är väl att räkningarna kommer fortsätta dyka upp varje månad, det är den enda säkra delen i mitt liv känns det som. Allt annat är mest luddigt.
Och det känns ju.. Peachy.