Tillbaka i stan igen.. Första jobbdagen avklarad, och jag är redan tillbaka i samma spår igen. Trött, stressad och allmän ångest. Det jag var så säker på skulle vara den perfekta lösningen för nån vecka sen känns helt plötsligt inte sådär magisk längre.
Vad gör jag med mitt liv egentligen? Och framförallt, vafan ska jag göra med mitt liv?
Jag längtar bort till nånting odefinierbart, nån form av illusion av att allting kommer ordna sig och bli helt perfekt om jag vore nån annanstans. Suget att fly västerut i höst igen har växt, jag saknar enkelheten i en skog i Norge. Samtidigt är det ju så mycket annat med skogen i Norge som inte alls framkallar samma saknad, men den fokuserar man såklart inte på. Det var något speciellt med Norge helt enkelt.
Jag funderar på möjligheterna med att skippa skogsdelen, och kanske satsa på Norge i allmänhet. Den gamle chefen som nu är chef på samma företag fast i Oslo kanske kan vara värt att kontakta? För i Norge måste ju allt falla på plats? Eller kanske nånstans i Asien, England, Sydafrika?
Egentligen kan jag inte ens sätta fingret på vad det är som är dåligt, eller varför jag får för mig att jag behöver fly landet. Jag har ju nån form av jobb här hemma, som jag trivs med, jag har vänner och familj, de flesta ganska nära. Jag har utbildningen till hösten.
Men ändå. Funderingar, drömmar och en förbannad feghet.
Ångest och kaos. Så kanske man kan sammanfatta det just nu.
Men det löser sig väl. Nångång. Plötsligt händer det ju. Så då kan jag ju fortsätta sitta här, passivt, och vänta på att uppenbarelsen och äventyren dyker upp.
1 kommentar:
JAg tror att enkelheten som lockar i Norge är knutet till var du var och hur du kände dig då du stack dit senast. Men om du åker i år igen kommer du att vänta med att "sättaigång" livet i Västerås ett år till då eller?
Hoppa på studierna som planerat, det kändes rätt förra veckan av en anledning. Kanske är det rätt när allt faller på plats. Norge finns ju kvar ifa studierna känns fel.
Sköt dig.
Skicka en kommentar