Det ligger nog något i Davids gapskratt när jag konstaterade att det löst sig med jobb, och att jag från och med nu säkert tillåmed skulle kunna sova gott på nätterna.. Jag börjar tro att det är fysiskt omöjligt för mig att känna mig helt lugn.
Eller så är det bara febern som spökar den här gången. För ja, jag har (ganska inofficiellt) feber och mår lite halvtaskigt, men eftersom jag lovade att stanna hemma om jag inte var pigg så kan jag inte riktigt erkänna det. Jag är ju liksom på väg till jobbet.
Men jag lovar att gå hem om jag blir sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar