Ynk.

Idag är en sån där dag då allting mest känns.. tomt. Tomt och tråkigt och ensamt. Hela staden känns ganska tom. Lägenheten känns alldeles extra tom.

Igår stod jag med klumpen i magen att inte veta nåt om jobbet igen, idag står jag med två nya maratonveckor framför mig. Det vill säga såna där veckor som innehåller nån timme eller tio för mycket mot vad jag egentligen får jobba.. Mig kvittar det. Jobbklumpen i magen sitter ganska stadigt där ändå, så jag jobbar gärna mycket så länge det går.
Dessutom har jag numera övergått från att drömma mardrömmar om jobb, till att drömma mardrömmar om jobb och fritid. På samma natt. Mycket fint det där, när tillåmed helgens minisemester påverkar nattsömnen.
Fast å andra sidan, det kan nog bli en del krig och drama i helgen, så varför inte.