Not the kind with halos, the kind that bring you home when home becomes a strange place.

Idag har jag kommit till en stor insikt om mig själv och hur jag fungerar i vissa situationer.. Ett litet (snällt, kan tilläggas..) ord och sen min spontana reaktion på det.

Insikten om hur mycket jag egentligen påverkats av händelser och tidpunkter i mitt liv, hur lite jag än vill tro och erkänna det. Man kan ju nästan inte låta bli att undra vem man varit annars, utan all skit. Å andra sidan är det väl lika mycket skiten som allt det fina och bra, som gjort att jag hamnat där jag är idag. Och någon annanstans vill jag ju inte vara. Jag vill kanske bara inte att det fortfarande ska påverka mig så.

En annan insikt är nog att min käre sambo troligtvis har rätt i sin tro att jag bearbetar allt som hänt under dagen när jag sover, eftersom jag inatt drömt om öppningen av nya varuhuset (datumet sattes igår, 13/4, komsi komsi!) samt haft panik över uppföljningen av projektet jag ansvarar för.